Fyra bilder från den kommande cyberutsällningen
"Kompostmodernism - it´s...the art [?]"

http://carlbrandt.blogspot.com

Ur diktsamlingen "Threetowns"

http://carlbrandt.blogspot.com

http://carlbrandt.blogspot.com

http://carlbrandt.blogspot.com

 

De Osaligas Kapell

Den första bilden är inte mycket att orda om, en del av mina vänner tyckte att jag kunde valt något mer originellt för att illustrera det osaliga tillståndet, men den gamle skördetröskan [liemannen] utgör en bild så god som någon.

”Jag väntar den som väntar,
den som ständigt tuggar,
den som äter utan mun…”
(ur diktsviten Härifrån till evigheten – en sekund)

När lodisar kryper fram ur sina hål
Och himlen dryper av glödande kol
Och dagen har drunknat i sin kväll
Då hörs en sång
melankolisk och lång
från de osaligas kapell
de osaligas kapell
när lyckan hånler åt småfolkets ve
och solen frånser varåt den skall le
när ens hem är en cell
då hörs ett skrik
som kan väcka lik
från de osaligas kapell
de osaligas kapell
när knivar glimmar i nätternas djup
och långa timmar förkortas med en sup
när värmen finns i en butell
då hörs ett skrål
genom tidens vrål
från de osaligas kapell
de osaligas kapell

 

En Alkis

Skräckmästaren Hans Arnold gör en modern version av Archimboldo och hans porträtt helt uppbyggda på frukt och grönt, i Arnolds version handlar det dock om en annan typ av föda. När jag såg bilden första gången associerade jag helt naturligt till min egen tolkning av den gamla irländska balladen The Wild Rover.

Jag har varit en alkis så länge jag minns
Och slösat mina stålar på spånken och kvinns
Men nu är det dags att se vad som vinns
Om man tar sig i kragen och gör vad som hinns
Det är nu eller aldrig…
Nu eller aldrig min vän
Ska du alltid va alkis
Kom igen – och bekänn
Jag går på de krogar jag alltid har gått
Och får samma varor som jag alltid har fått
Men en dag sa en krögare jag aldrig försmått
”nu får det va nog, hörru harú förstått
Det är nu eller aldrig…
Nu eller aldrig min vän
Ska du alltid va alkis
Kom igen – och bekänn
Så stod jag på gatan och bita min tid
Och snegla i lönndom på krogen bredvid
Där fanns en madam med en blick så timid
Som aldrig har nekat en snubbe på glid
Det är nu eller aldrig…
Nu eller aldrig min vän
Ska du alltid va alkis
Kom igen – och bekänn
Nu sitter jag här och åren dom går
Jag sitter och super, och vrålar gutår
Och krögarmor vätskor läker alla sår
Jag sitter och läker mig allt jag förmår
Det är nu eller aldrig…
Nu eller aldrig min vän
Jag ska alltid va alkis
Du det har jag på känn

 

Ta Mer

Vad kan man säga? En uppmaning till total yra, bilden talar sitt eget språk kan tyckas, men det fina i kråksången är att den är tagen helt ur sitt sammanhang. Från början var det en illustration till en antidrogartikel, men med min sedvanliga respektlöshet har jag förvandlat den till någonting helt annat. Förövrigt kan det tilläggas att det är en tolkning, en mycket fri sådan, utav ett av Tom Waits paradnummer Clap Hands.

Vin, vin gåsen drack vin
Apan satt på krogen och lina kokain
Gåsen blev trött apan blev nött
Vad gör man inte för att komma bort
Från allt sitt kött

Ta mer
Apan och gåsen fick spel
Utan att fatta va fan som gick fel
En gås på reträtt en apa far snett
Dom såg en massa mysko ting
Som ingen hade sett

Ta mer

Inte många vet
Att det finns en raket
Som tar dig bortom
Himlarnas eländighet

Ta mer
Sen sen vad fan gör man sen
Söker sig till vänner som vandrar igen
Likgiltigt slö redo att dö
Står man mitt i city med skallen full av snö

Ta mer

Inte många vet
Att det finns en raket
Som tar dig bortom
Himlarnas eländighet

Ta mer

 

Sorgens Sång

Vincent Van Gogh, en av de största och hans bild Sorrow en av de bästa. Har i många år haft denna bild etsad på hornhinnan och är glad att jag äntligen fått använda den i något av mina projekt. Texten är precis som den nyss nämnda, Ta Mer, en mycket fri tolkning av en av mina stora förebilder Nick Cave och hans Wheeping Song.

Gå min vän gå till grottekvarnen
Se dina drömmar gråta där
Vänd upp blicken mot stenabarnen
Vars tårar fyller våran atmosfär
Det här är en sorgens sång
Som gjutits i betong
Och den ljuder natten lång
Det här är en sorgens sång
Som ljuder gång på gång
Säg mig varför gråter mina drömmar
Jo dom sörjer dina stenabarn
Varför måste mina stenbarn gråta
För att gjuta vatten på din kvarn
Det här är...
Säg mig varför måste alla gråta
Sådan är våran världs struktur
Finns det ingeting vi kan göra
Sjunga sorgsna sånger i vår bur
Det här är...
Men min vän inte skall du gråta
Drick var glad den tid du har kvar
Töm din flaska låt nu glasen låta
Vår sorg är glädjen ifrån flydda dar

 

Sorgmantel

Hur det är med mina biologiska kunskaper skall vi inte tala om, men jag tror att en sorgmantel är en nattfjäril, om inte annat så är det ett vackert ord som blev en vacker titel till en vacker sång, en av mina få kärlekssånger. Gudarna skall veta att det är svårt, outsägligt svårt att skriva om kärlek utan att banalisera. Men det känner ni säkert alla till.

Jag hade bestämt mig målat fan på min vägg
Simmade lojt vid gravens rand
Mitt nej var ett nej till och med odlat skägg
För att visa jag var ingenmansland
Kände vingarnas fläkt mot min dimmiga blick
Likt orfeus trotsade du herr död
Säg vad hade du väckt var det bara ett trick
För att få skåda den svartastes glöd
Men snart nog min vän så fick du ett fäste
Eldfågeln sjöng i sitt revbensnäste
För dig, för mig…
Vi ramlade runt i nätter så sena
Och hedrade skuggornas stad
Där blodet var tunt och björnlokor skena
Och förfäder ställt stenar i rad
Vi svettades bort lät vår rök sig förenas
I dimblå böljande tak
Vår tid var för kort om det kunde vi enas
På något sätt skruvades jag rak
För snart nog min vän fick du ditt fäste
Eldfågeln sjöng i sitt revbensnäste
För dig, för mig…
En nattfjäril flög in i mörkrets låga
För att leta efter en själ
Läpparna sög på en ordlös fråga
Om den hetta som bara vill väl
I min grotta ekar ständigt ditt skratt
I tomheten svävar en vit sten
En sorgmantels lekar blev till en skatt
Fast jag trodde jag var alldeles för sen
Men snart nog min vän fick du ett fäste
Eldfågeln sjöng i sitt revbensnäste
För dig, för mig…

 

Freja I Päls

Kiss the boot of shiny, shiny leather… de flesta av er har väl någon gång låtit er dras med av Lou Reeds suggestiva text och det malande kompet, jag spelade i en orkester en gång i tiden, The V.U. Massacre, och älskade att spela den här låten. Ibland kunde den bli lite väl lång, så man fick lägga den sent på spelordningen. Efter några år fick jag iden att göra den på svenska och resultatet blev över förväntan. Den har bl.a. framförts på folkets bio där Kapellet spelade som uppvärmning till en upptagning av Velvet Underground av Andy Warhol.

Kom och kyss min sko av läder
Min sko av läder är för dig
Kom och lev i nattens städer
Nattens städer lever i mig
Kom med klockor till din herre
Till din herre kom klädd i päls
För du vet det blir ej värre
Blir ej värre än blodröd räls
Jag är trött kan inte sova. Har fått vaka i tusen år
Därför vill jag att du skall lova mig att vila i dina sår
Så klä av dig dina kläder
Lägg dina kläder på mitt bål
Låt mig visa min värld av läder
Min värld av läder och min själ av stål
Så kom till mig jag skall befria
Skall befria dig från din hud
Du kan tro på min profetia
Min profetia följ mina bud
Jag är trött….
Smaka piskan så låt den smeka
Låt den smeka ditt bleka skinn
Kom till mig så skall vi leka
Visst vill du leka vännen min

 

Den Vackre

Ännu en fri tolkning av en av mästarna, Neil Young och dennes Like A Hurricane. Vad att tillägga om texten, den handlar om en allt för nära bekant som det inte gick så bra för…

Då och då så sågs vi på en sjaskig sliten bar
Du dansade på det stjärnljus som fanns kvar
Nu går du på heroin och gatan nedanför
Dansa vill du göra tills du dör

Du är en vacker mardröm
Med kärlek i ditt bröst
Du är en vacker mardröm
Som ger och tar det liv du har
En sekund av tröst

Jag minns dig som en tösabit
Som gjorde allting rätt
Med coola boys på barer utan reträtt
Nu är du rätt sliten utav livet som förgör
Valsa lär du göra tills du dör

Du är en vacker mardröm
Med kärlek i ditt bröst
Du är en vacker mardröm
Som ger och tar det liv du har
En sekund av tröst

Jag mötte dig en afton när inga stjärnor sken
Du letade i förtvivlan en ren ven
Jag tog din axel och du sa kom inte här och stör
Jag sa jag tänker stanna om du dör

Du är en vacker mardröm
Med kärlek i ditt bröst
Du är en vacker mardröm
Som ger och tar det liv du har
En sekund av tröst

 

Tiden & Rastlösheten

Jag diskuterade med en kamrat en sen afton, när annars? Om huruvida man kund göra goth på svenska. Denne menade att detta var omöjligt eftersom svenskan var så klumpigt och kantigt. Detta sporrade mig, och jag tror jag lyckades tämligen bra. Låten finns att lyssna på bland MP3orna. Bilden är hämtad ur en eminent bildbiografi över den lille lustigkurren Franz Kafka, Kafka och Prag.

Varför, o varför
Kan jag inte sitta still
Varför, o varför
Blir inget som man vill
Rastlöshet, o rastlöshet
Lämna nu min kropp
Lämna ditt tempel
Skänk mig åter mitt hopp
Lämna ditt tempel
Skänk mig åter mitt hopp
Tid (tid) förförerska
Tid (tid) förgörerska
Tid , o tid skänk mig frid
Tid, o tid skänk mig frid
Varför, o varför
Späker man sin hud
Varför, o varför
Lämnade mig min gud
Rastlöshet, o rastlöshet
Du ditt jäsande hav
Låt mig få vila
Innan jag når min grav
Låt mig få vila
Innan jag når min grav
Tid (tid) förförerska
Tid (tid) förgörerska
Tid , o tid skänk mig frid
Tid, o tid skänk mig frid

 

Ljussökaren

Ännu en av Lou Reeds små mästerverk, Beginning To See The Light, som med varsam [sic] hand har översatts till vårt eget vackra tungomål. Bilden är av Hieronymus Bosch och det ljus som han hade i åtanke var något helt annat än det som åsyftas i mina och Reeds textrader. Men med tanke på att han var en ganska så bizarr artist själv så tror jag att han skulle roas av undertecknads respektlöshet.

Jag börjar att söka mitt ljus
Mitt smärtas ljus
Jag börjar att söka mitt ljus
1000 solars brus

En macka på morgonen
För att göda mitt rus
Jag, börjar att söka mitt ljus

Några droppar En
För att slippa allt brus
Jag, börjar skönja mitt ljus

Nu är det kört igen
För dig och mig min vän
Nu är det kört än sen
Fan vet om vi ses igen…

Jag börjar söka mitt ljus...

Snart vilar lyckan
Som en orm runt mitt hus
Och jag lever med mitt rus

Nu är det kört igen
För dig och mig min vän
Nu är det kört än sen
Fan vet om vi ses igen

Jag börjar att söka mitt ljus

 

Gryningens Hotell

Från början någon slags parafras på Heartbreak Hotel, som sedan fick eget liv. Numer spelar Kapellet den i en version som starkt påminner om John Cales variant av den gamla 50-talsklassikern. En allt för lättköpt bild kan det tyckas, men vet man om att bilden från början användes av ett litet välskött pensionat som reklam för deras Bed & Breakfast, så blir den lite roligare. Snaran i taket fanns inte med på originalbilden.

Inte framgångsrik inte vacker, inte rockstjärna inte ens rebell
Men jag tar allt som dom har, på gryningens hotell
Där jag kan vara ensam
Jag kan vara ensam
Jag kan vara ensam
med min död

jag går ner och jag går bortom, långt från verkligheten ikväll
glider in på ett moln av gin, på gryningens hotell
Där jag kan vara ensam
Jag kan vara ensam
Jag kan vara ensam
med min död

kommer trasig från min resa tillbaka till min cell
vet vad jag får där tiden står, på gryningens hotell
Där jag kan vara ensam
Jag kan vara ensam
Jag kan vara ensam
med min död

 

Vita Nätter

Inte mycket att säga om varken text eller bild, de talar nog för sig själva. För er som inte är bevandradei kemins fantastiska värld kan jag bara nämna att den kemiska figuren som syns på kollagets övre högra del är bilden för det vita giftet Heroin.

Därute strålar en verklighet emot mig i all sin glans
Barnen leker i solen som bjuder upp till dans
Själv är jag oförmögen jag har inte en chans
Önskar att varken jag eller verkligheten fanns
Snälla ge mig drömmar att leva av
Eller gift nog att dö

Nerver simmar på mitt golv jag seglar med dårarnas skepp
Jag är en djupfryst kyckling med svettpärlor på min läpp
I ett hörn utav nig själv så blir jag långsamt knäpp
För det vita helvetets nätter har mig i sitt grepp
Snälla ge mig drömmar att leva av
Eller gift nog att dö

Det var länge sen jag förlorade mig själv till min själ
Då var jag min herre nu är jag bara min träl
Livet vill mig illa kanske att döden gör mig väl
Så i den svartaste dagen bjuder jag er farväl
Snälla ge mig drömmar att leva av
Eller gift nog att dö

 

Den Tysta Dagen

Texten är ett försök att följa originaltexten, Tom Waits The Earth Died Screaming, mer än jag brukar, detta kom ju att falla på sin egen orimlighet, men en fin liten visa om världens undergång och alltets förgänglighet. Bilden är Peter ”helvetes-” Bruegels La trionfo de la Mort, Dödens triumf.

Du är långt borta nu min cityhuldra jag är djupt nere i mitt alkohol
Apan den sitter och ler på din skuldra djävulen ber mig att skyffla hans kol

Korpar stora som flygplan De fyra ryttarnas klan
Dom patrullerar högt uppe på himlen Kan du berätta vad fan hände sen

Världen dog i ett skrik
Jag låg kall som ett lik
Världen dog i ett skrik
Jag låg kall som ett lik…
Utan dig

Satan den saten han vill inte ha mig Pär slår igen sina portar av gull
En stadig fylla det hann jag dock ta mig jag hann bli full innan kroppen blev mull

Jag vandrar mellan kropparna Slickar i mig dropparna
Kylan belägrar mitt kackerlacksrum Den fick en isbit att verka ljum

Världen dog i ett skrik
Jag låg kall som ett lik
Världen dog i ett skrik
Jag låg kall som ett lik
Utan dig

Det var en kväll det var blixt det var dunderstjärnorna tändes och brändes ut
Det föll ett hårt regn den natt vi gick under himlarna föll över Asterix till slut

Vi får vad vi behöver Möter den som söver
Och våra kroppar dom fylls upp av dy Vi slipper se ännu en ny dag gry

Vi slipper se ännu en ny dag gry

 

Den Gyllene Tronen

Nick ”the stripper” Cave återigen, denna gång hans absoluta mästerverk The Mercy Seat, som Johnny Cash hann göra en utmärkt cover på innan han trillade av pinn. Bilden är Francis Bacons fantastiska bild på påven som får symbolisera guds ställföreträdare på jorden, de utdragna penseldragen gör att man med lätthet kan associera till den andra gyllene tronen som finns i evighetens korridorer i dödscellernas USA.

Det började väl när dom kom för att lära mig veta min plats
Så satt dom mig här i dödens väntrum... men jag är inte rädd att dö

Det var djävligt varmt men jag frös mina nerver låg väl i kuvös
En sprucken kopp ett slitet hopp och räddar´n i nöden hade gett opp
Från botten av mitt sista mål stirrade ett avgrundshål
Om benen bär min kropp så kär lär vi bli varse när vi är där

Och den gyllene tronen väntar dom på tunga portar gläntar
Men jag hoppas att jag hinner allt jag tänkte i min glöd
Öga för öga tand för tand så når vi evighetens strand
Men ja är inte rädd att dö

Ett fingeravtryck i en katalog en rutten tand som en rostig såg
Trista väggar att slå pannan i en död dunst drar förbi (X3)
Den döda dunsten... drog förbi

Visst har jag hört om kammarn och Jesus han med hammarn
Som likt en raggig hund dog uppe på sitt enkla kors
Men om man säger så, så kan det gå han va ju snickare ändå
Så spikar passar bra förstås

Jag gaddade in ondskan i min vänstra arm för att på nå´t sätt hålla mig varm
I himlen finns en gyllene tron där sitter han och dricker Kron
En tron som efter vad jag har hört är vaggan till allt vi förstört
Men min är gjord av lindad ek och passar för en liten lek
För att jag livet stört

Om min ena arm är ondskan så borde den andra vara god
Så enkelt är det nu inte den har också förorenat blod

Och den gyllene tronen glöder för oss alla olycksbröder
Men jag hoppas att jag hinner allt jag tänkte i min glöd
Ett öga för ett öga en tand för en tand så sticks en evighet i brand
Men jag är inte rädd att dö

Den gyllene tronen smälter och det känns som världen välter
Så jag hoppas att jag hinner allt jag tänkte i min glöd
Ett öga för ett öga en tand för en tand och evigheten syns ibland
Och jag är inte rädd att dö

Den gyllene tronen svalnar och jag känner hur jag falnar
Men jag hoppas att jag hinner allt jag tänkte i min glöd
Ett öga för ett öga en tand för en tand evigheten mitt Samarkand
Och jag är inte rädd att dö

 

Önskelistan

Om en känsla som allt som oftast faller över er humble berättare. För att inte gå under så var jag tvungen att sätta den på pränt och kan på så vis distansera mig till den på ett helt annat sätt. Bilden är en homage till en annan luguber gosse som sedan länge tagit in på Gryningens Hotel, Ian Curtis.

Jag önskar jag kunde skriva
En visa utan sorg
Jag önskar jag kunde dansa av glädje på gator och torg
Jag önskar jag kunde sjunga, skratta älska och le
Önska kan man ju alltid
Men det blir inte bättre för de
Önska kan man ju alltid
Men det blir inte bättre för de

Jag önskar att leva i stillhet utan att känna mig grå
Jag önskar jag kunde lova att aldrig mer vara så
Jag önskar att jag visste vad jag en gång skall bli
Önska kan man ju alltid,
men sen min vän är det tji
Önska kan man ju alltid,
men sen min vän är det tji

jag önskar jag kunde glädjas åt nåt, så som andra gör
jag önskar att det ljusnar för mig innan jag dör
jag önskar att vakna en morgon och se en ljuvlig dag
önska kan man ju alltid
men aldrig fly från sitt jag
önska kan man ju alltid
men aldrig fly från sitt jag

mina strofer är fulla av galla jag valsar runt med H:r död
jag misstror allt och alla spriten dränker min glöd
jag lever alltid på eggen min glädje bor i kuvös
jag har önskat och jag har önskat
men allting känns meningslöst
jag har önskat och jag har önskat
men allting känns meningslöst

2881
C Brandt

Jag har aldrig varit utomlands
men jag har upplevt det likväl
du har alltid funnits tillhands
att för flytta min själ
pissgul rann du i min strupa
tills jag i rännstenen stupa…aha…

2881… bubbla i mitt blod
2881 ingjut mig med mod
2881… alltid rätt

från Turkiet till min lya
du hittar alltid rätt
du är min magsaft du är min spya
vi två har blivit ett
du är billigare än en hora
jag har ingenting att förlora…aha…

2881… bubbla i mitt blod
2881 ingjut mig med mod
2881… alltid rätt

så skimrande var aldrig havet
och aldrig så mild en bris
du ställde alltid upp på kravet
förde mig till paradis
i ditt sällskap ingen försmäktar
mitt livselixir min ljuva nektar… aha…

2881… bubbla i mitt blod
2881 ingjut mig med mod
2881… alltid rätt

tvåsjusexnoll…vinotintoespanjol